karins.kloka.ord

Det är så uppenbart, jag dras till dig.
Jag vill att du ska ge mig det jag ger till dig.
Jag försöker nå dig, men du blundar och stänger av och ger inget tillbaks.
Vet inte ens om jag betyder nåt för dig.

Jag har försökt att bara låta det vara,
att inte tänka på det.
Men det spelar ingen roll vad jag gör,
du finns alltid där och berör.

Jag är rädd att du ska älska någon annan.
Jag ger hela mig men får inget av dig.
Det jag vill ha, ger du till alla andra, men inte till mig.
Och ändå är det så glasklart, jag dras till dig.

Det enda dom ser är dina spydiga kommentarer, inte anledningen till dom. Det enda dom gör är att leta fel. fel, fel, fel. det är allt dom vill att du ska vara, genomkass. Full med skit, inte en enda obefläckad prick. det är så dom ser dig. Dom är så bra på att ha fel.
Dom behöver någon att skylla på, någon att trycka ner. som om det vore mer okej mot dig än andra. Det är så lätt att se det dåliga hos människor, så jävla lätt. det är så lätt att såra någon, åh ja. tänker ni någonsin på det? Har ni någonsin funderat över hur hon mår? varför hon beter sig som hon gör? hon är inte elak, bara väldigt osäker. Jag bara undrar om ni är så blinda? jag tycker det är så uppenbart. jag tror inte ni är blinda, jag tror ni blundar. ni väljer att inte se henne. ni behöver någon att skylla på och hon är så lätt att lägga skulden på.
Jag vet hur du kan verka. bortskämd snorunge. men skrapar man bara lite lite på den inte alls så hårda fasaden så förstår man, det lyser igenom så tydligt. För mig har du alltid varit den snälla, vilsna och osäkra. och så länge man är snäll finns det hopp. du är någon jag känner ansvar för, någon jag vill hjälpa. mot mig har du alltid visat dina brister och fel, aldrig behövt ta till spydiga kommentarer, aldrig känt att du behöver vara någon annan. jag dömer dig inte.
Du är så rädd för vad andra ska tycka om dig. du vill så gärna passa in. du vill så gärna vara omtyckt. du vill vara perfekt. men perfekt är ingen. inte du och inte jag och ingen annan heller. Perfektion är ett äckligt ord som bara en elak människa kan ha kommit på. Det finns ingen som är perfekt. Det finns inga elaka personer heller, bara olyckliga. Alltså, perfektionen föddes ur något olyckligt. det säger sig självt, inte bra.
Jag vill så gärna att du ska vara lycklig. att du ska vara glad. hoppa omkring, så att jag kan vara lugn. jag ser det komma, det som ingen annan ser. jag har sett det förut och jag vill inte ha någon repris.
Du förstår inte att det inte är dig det är fel på, du förstår inte hur bra du egentligen är. när jag ser dig bland andra är det bara dig jag ser. du är så vacker så det gör ont.
Det finns så många som tror så mycket, utan att veta. det finns så många som snackar så jävla mycket skit, som säger fruktansvärda saker. när jag hör dom säga så, gråter jag inombords. om dom bara visste vad ord sårar.
Och jag vet att du vet, och jag beundrar dig för att du är så stark, även fast du inte inser det. låt dom inte kväva dig, ge inte upp. du har mig och jag ska hjälpa dig.
när du slagit dig loss och tagit dig upp, då ska jag skratta åt dom som trodde fel om dig. åt dom som inte fattar hur svårt du har det. jag ska hjälpa dig, du kan lita på mig. Jag tror på dig och det är det du behöver.

/Kakan

Det blir allt kallare, regnet har kommit, löven blir gula röda eller bruna för att sedan falla av. nu finns ingen återvändå. det gårmot mörker.
Det känns alltid som man förändras när hösten kommer. som när djuren får sin vinterpäls. Jag får ju ingen vinterpäls, men man tänker mer på hösten, man analyserar sig själv liksom, det som har hänt under våren och sommaren. hur det var då och hur det kommer bli nu. det gör i alla fall jag. Vår och sommar hör ihop för dom tillsammans blir "de ljusa tiderna" och höst och vinter hör ihop för dom tillsammans blir "de mörka tiderna". Vad vi människor ändrar oss efter vädret, årstiderna. är det strålande sol och sommar - då är vi glada och obekymrade. är det höst och mörkt och kallt - då är vi ledsna och deprimerade.
Fast på ett sätt är det skönt med höst. jag vet inte riktigt varför jag tycker det, men man får liksom tid att fundera, det blir lättare att fundera på svåra saker. Eftersom att vart man än vänder sig så är det mörkt, grått och trist.
Fast hösten är ändå fin på ett vis. det luktar så gott ute och löven är så fina i alla dess färger. det är mysigt med höst. Filmkvällar framför brasan får en helt annan innebörd. det blir liksom mysigare när det är kallt och jobbigt utanför, och varmt och skönt inomhus där man befinner sig. det känns dubbelt så skönt och mysigt då.
Jag tycker hösten känns som början på något. "allt börjar med hösten". haha. Jag måste börja göra en massa saker, för att klara mig liksom. jag behöver min mp3 på ett helt annat sätt på hösten t.ex. den blir plötsligt väldigt viktig. jag tror det är för att hålla lågan uppe, hoppet. fast varför skulle det inte finnas en morgondag bara för att det blir höst och lite mörkt? människor är bra dumma.

Åker till Göteborg på kemi- och religionsstudieresa imorn. känner verkligen inte för att åka. hade helst velat vara hemma och jort andra saker. viktiga saker. äh, whatever.

Natti // Kakan